Gamla Havanna (La Habana Vieja) är ett UNESCO-världsarv och en av de bäst bevarade koloniala städerna i Amerika. Pastellfärgade fasader flagnar i solen. Valvbågar ramar in torg där män spelar domino och skolbarn går i uniform.
Strandpromenaden Malecón sträcker sig 8 kilometer längs kusten – Havanas vardagsrum, där lokalbefolkningen samlas i skymningen för att fiska, flirta och se hur Atlanten slår mot klipporna.
El Capitolio, Revolutionsmuseet och Plaza de la Revolución med sin ikoniska väggmålning av Che Guevara utgör stadens politiska och arkitektoniska identitet. Du kan promenera mellan dem på en eftermiddag.
Vintage-bilar från USA – Chevrolets, Fords, Buicks – finns överallt, inte som museiföremål utan som fungerande taxibilar och familjebilar. En tur i en cabriolet längs Malecón vid solnedgången är en obligatorisk upplevelse i Havanna.
Stadsdelen Vedado erbjuder en lugnare kontrast – lummiga gator, art déco-byggnader och den legendariska kabaréen Tropicana, som har haft kontinuerliga föreställningar sedan 1939.
Son, salsa, bolero, rumba – kubansk musik uppstod inte i ett vakuum. Den växte fram ur mötet mellan spanska gitarrer och afrikanska trummor, århundraden av blandning som skapade något som världen aldrig har slutat dansa till.
Casa de la Trova i Trinidad och Santiago de Cuba är de bästa ställena att lyssna på traditionell livemusik i en autentisk miljö – lokala musiker, ingen scenrök, bara det äkta.
Kubansk rom produceras över hela ön. Havana Club, grundat 1878, är fortfarande riktmärket. En mojito i baren där Hemingway drack – La Bodeguita del Medio – kostar cirka 5 CUP. Ritualen är lika viktig som drycken.
Cigarrer är öns mest kända exportvara. Fabriker i Havannas gamla stadskärna, som Partagás-fabriken, har rullat puros för hand i över 170 år. En rundtur visar processen från början till slut – från sortering av blad till den sista vridningen.
Maten på Kuba är enkel men ärlig: ropa vieja (strimlat nötkött), svarta bönor med ris (moros y cristianos), stekt plantain. Privata restauranger som kallas paladares erbjuder betydligt bättre kvalitet än statliga restauranger – sök upp dem.
Varadero, 140 kilometer öster om Havanna, är Kubas mest utvecklade badorter. Halvön sträcker sig 20 kilometer ut i Floridaströmmen, flankerad på båda sidor av turkosblått karibiskt vatten.
Sanden är pudervit och havet är varmt året runt – i genomsnitt 24 °C på vintern och 29 °C på sommaren. Sikten för snorkling når 10–15 meter på lugna dagar, med korallträdgårdar och tropiska fiskar strax utanför kusten.
Bortom Varadero erbjuder nordkusten mindre utvecklade alternativ. Cayo Coco och Cayo Guillermo är förbundna med fastlandet via en vägbank och avgränsade som semesterområden med vilda flamingor i lagunerna bakom stranden.
Staden Playa Ancón på sydkusten nära Trinidad är det bästa alternativet för oberoende resenärer – en lång allmän strand med mangroveträd i bakgrunden, som kan nås med cykel från staden.
Kubas korallrev är bland de friskaste i Karibien, delvis skyddade av landets begränsade kustutveckling. Jardines de la Reina (Drottningens trädgårdar), som kan nås med dykbåt, anses vara en av de fem bästa dykplatserna i världen.
Trinidad är utan tvekan Kubas bäst bevarade koloniala stad. Staden grundades 1514 och dess kullerstensgator och hus med terrakottatak har förändrats mycket lite sedan 1700-talet, då staden blev rik på socker och slaveri.
Plaza Mayor i stadens centrum omges av fyra färgglada kyrkor och museer. På kvällen dansar lokalbefolkningen son på trappan till Casa de la Música – gratis, spontant och helt kubanskt.
Valle de los Ingenios (Sockerkvarnarnas dal), som sträcker sig österut från Trinidad, är platsen där sockerrikedomarna skapades. Ruiner av kvarnar, vakttorn och slavkvarter präglar landskapet – numera ett UNESCO-världsarv tillsammans med själva staden.
Sierra del Escambray-bergen reser sig bakom Trinidad och erbjuder vattenfall, kaffeplantager och sval luft bara 30 minuter från det koloniala centrumet. Nationalparken Topes de Collantes är utgångspunkten för vandring.
Kubas vägnät är gles men naturskönt. Hyrbilar (när de finns tillgängliga) öppnar upp öns inre – tobaksodlingar i Viñales, Sierra Maestra i öster där revolutionen började, och Santiago de Cuba, öns musikaliska och politiska andra huvudstad.