Din reseguide för Grekland.
Glamorösa strandklubbar, en vitkalkad stad där festen pågår till gryningen och det antika Delos bara en båttur bort.
Verkligheten: På dagen är sydkusten en rad utomhusklubbar med sand runtomkring – DJ:ar redan vid lunchtid, magnumflaskor med rosé, solstolar som kostar mer än middagen. Klockan 01.00 är gamla stan en enda rörlig folkmassa som rör sig mellan barerna. Det här är det Mykonos som är fullbokat ett år i förväg, och det levererar exakt vad det lovar.
Men kör 20 minuter norrut så blir ön tyst. Tomma vikar med en enda taverna och en grusväg som leder dit. En vitkalkad stad byggd som en medveten labyrint för att förvirra pirater, fortfarande genuint vacker klockan 08.00 innan kryssningsfolket anländer. Och en kort båttur bort ligger Delos – en hel övergiven antik stad på en helig obebodd ö, en av de viktigaste arkeologiska platserna i Grekland.
Så se till att du vet vilken Mykonos du bokar. Kom för festen så får du uppleva det bästa av den. Kom för båda delarna – vilda eftermiddagar, lugna morgnar, en dag bland ruinerna – och ön är mer intressant än sitt rykte. Kom bara inte och förvänta dig att det ska vara billigt, och kom inte och förvänta dig lugn i augusti.
Mykonos har två kuster. I söder ligger de berömda strandklubbarna – välorganiserade, dyra, livliga. I norr och i de små vikarna i väster kan du ta ett riktigt lugnt dopp. Välj med omsorg.
Paradise & Super Paradise – feststränderna. DJ:ar från eftermiddagen, dans på sanden, priser som matchar. Perfekt om det är planen, utmattande om det inte är det.
Psarou – den glamorösa stranden, hemvist för Nammos. Vacker sand, kändisspaning och öns dyraste solstolar. Boka i förväg eller strunta i det.
Ornos & Platis Gialos – välorganiserade men lugnare, inom gångavstånd från det som kan kallas ”staden”, bra för familjer. Platis Gialos är knutpunkten för sjötaxibåtar till de andra stränderna i söder.
Agios Sostis – inga solstolar, ingen musik, ingen bar – bara en vacker strand och kulttavernan Kiki’s (ingen telefon, ingen el, endast lunch, lång väntetid, men det är värt det).
Fokos — en avlägsen vik på norra kusten vid slutet av en grusväg, med en enda taverna. Motsatsen till Mykonos. Ta med en handduk och inget annat.
Ftelia – en bred strand på norra sidan som vindsurfarna älskar just på grund av meltemi-vinden. Bara vid lugnt väder om du vill simma, inte kämpa mot vågorna.
Mykonos har en riktig stad – Chora – och en by i inlandet. Det mesta av din tid utanför stranden tillbringar du i Choras gränder.
Chora (Mykonos stad) – en labyrint av vita kuber byggd för att förvirra plundrare, men som nu förvirrar turisterna lika mycket. Tricket är att sluta navigera och låta staden leda dig. Lilla Venedig är raden av hus med balkonger över vattnet – turistiskt, dyrt, men solnedgången är något alldeles extra. Vindkvarnarna i Kato Mili ligger på kullen precis ovanför.
Paraportiani – en vit ansamling av fem kapell som smält samman till en skulptural form nära den gamla hamnen. Den mest fotograferade kyrkan i Grekland, och det med rätta.
Matoyianni-gatan – den viktigaste shoppinggatan: designerbutiker, juvelerare och barer tätt inpå varandra. Roligt att promenera på, men tufft för plånboken.
Ano Mera – öns enda by i inlandet, 15 minuter bort. Ett vanligt torg med vanliga tavernor till vanliga priser, plus klostret Panagia Tourliani. Kom hit när glamouren blir tröttsam och du vill ha en lunch för 12 euro.
Ja, det finns mer att göra än att återhämta sig från gårkvällen.
Mykonos är ingen vandringsö, men havet och de närliggande ruinerna bjuder på en riktig utflykt bortom solstolen – om du är villig att vara uppe före middagstid.
Mykonos har två matscener: de där man ska se och synas, där notan är en del av showen, och öns egen ärliga kykladiska matlagning. Båda är värda din tid; bara en är värd dina pengar varje kväll.
Kopanisti – öns signaturost: mjuk, stark, pepprig, lagrad tills den biter. Bred den på en skiva och du förstår Mykonos i en munfull.
Mostra – det där skivbrödet toppat med kopanisti och tomat. Det lokala mellanmålet som alla glömmer att beställa.
Louza – lufttorkad fläskfilé, tunt skivad, kryddad. Kykladernas svar på prosciutto.
Amygdalota – mjuka mandelkakor pudrade med socker, den lokala efterrätten som serveras till kaffet.
Var man ska äta: tavernorna i Ano Mera och bakgatorna i Chora, bort från hamnen, serverar god mat till en tredjedel av priset på strandklubbarna. Boka allt i säsong – de bästa borden blir uppbokade flera dagar i förväg, och de berömda ställena flera veckor i förväg. En enkel middag på en taverna kostar 20–35 euro per person; en middag på en strandklubb kan kosta fyra gånger så mycket innan du ens har beställt vin.
Maj, juni och september är den perfekta tiden. Varmt hav, klubbarna och tavernorna är öppna, priserna är höga men inte orimliga, och man kan promenera runt i staden i dagsljus. I september fortsätter festen med mindre folkmassor – många stamgäster kommer inte någon annan månad.
Juli och augusti – då är allt som mest intensivt. Festen är som intensivast, priserna som högst, folkmassorna som störst och meltemi som starkast – den torra nordvinden som kan blåsa i flera dagar, välta parasoller och försenar eller ställer in färjor. Boka flera månader i förväg och räkna med att det kostar.
Vinden, ärligt talat: meltemi är en viktig planeringsfaktor här, inte bara en fotnot. När det blåser kraftigt går det inte att bada på de utsatta stränderna i norr och höghastighetskatamaranerna till andra öar ställs in. Sydkusten är mer skyddad – ha en flexibel strandplan.
Oktober till april – ön stänger i stort sett ner. De flesta klubbar, många hotell och en hel del restauranger stänger. Mykonos är en sommarmaskin; under lågsäsongen blir det tyst på ett sätt som inte är charmigt utan snarare öde.
Chora är en ren gågata, så du får parkera i utkanten och gå in oavsett. Boka inte ett hotell i förhoppning om att kunna köra fram till dörren i gamla stan.
Bussar går från Choras två stationer (Fabrika och området kring Gamla hamnen) till de största stränderna och Ano Mera – det är billigt, går ofta på sommaren och är det kloka sättet att slippa parkera. Turerna blir färre på natten.
ATV/buggy eller en liten bil – populärt för att ta sig till vikarna i norr, men på öns vägar inträffar många skoter- och fyrhjulingsolyckor varje sommar. Kör långsamt och undvik fyrhjulingen om du inte känner dig säker.
Havstaxibilar pendlar mellan de södra stränderna (Platis Gialos, Paradise och andra) – ofta snabbare och roligare än att åka på vägen. Det är känt att det finns få taxibilar och att de är svåra att få tag på; boka transfer i förväg, särskilt till flygplatsen och hamnen.
Mykonos är liten, så välj boende utifrån vad som är viktigast för dig – nattliv, strand eller prisvärdhet – inte utifrån avstånd.
Chora (Mykonos stad)
– för nattliv och att kunna ta sig runt till fots. Livligt, centralt, du behöver aldrig köra hem.
Ornos eller Platis Gialos
– för en strandbas som ändå ligger nära staden. Bra för familjer och förstagångsbesökare.
Psarou
– för glamour och närhet till strandklubbar, i den högre prisklassen.
Ano Mera eller norra delen
– för lugn och bättre prisvärde, med bil. Nackdelen är att du befinner dig en bit bort från det livliga centrumet.
Tourlos eller Agios Stefanos
– praktiskt beläget nära hamnarna och lite lugnare, bara ett stenkast från Chora.
Mykonos är Greklands dyraste ö under högsäsong – en solstol i första raden på en strandklubb kan kosta mer än en hotellnatt på andra ställen. Dyrare än Santorini när du lämnar gamla stan; inte riktigt St-Tropez, men på god väg dit. Den goda nyheten: bussarna, tavernorna och stränderna i norr är fortfarande prisvärda om du undviker glamouren.
Priserna är angivna i 2026-euro. Juni och september kostar betydligt mindre än augusti; det är utgifterna för strandklubben som avgör din budget.
Åk dit om du vill ha glamour, nattliv och en vykortsvacker stad att vandra omkring i – och du kan balansera strandklubbsräkningarna med lugna vikar i norr och en morgon bland ruinerna på Delos. Hoppa över om du har en begränsad budget, om du kom för en lugn grekisk ö eller om du inte kan sova när basrytmerna dundrar klockan 03.00.
Var det här användbart? Dela det.
One new way to travel. Every Thursday.
Not deals or destinations — methods. House sitting, night trains, repositioning cruises, and what each one really costs.
Har du funderat på att resa så här?
Klostervistelser
Ett rum, en klocka och middag vid ett långt bord, i ett aktivt kloster som har tagit emot resenärer ända sedan 500-talet. Cirka femtio euro per natt, och ingen frågar vad du tror på.
Läs artikeln →Nattåg
Somna i ett land och vakna upp i ett annat, efter att ha betalat en enda gång för både resan och övernattningen. I Europa finns det cirka 205 sovvagnslinjer, och de flesta har aldrig åkt med någon av dem.
Läs artikeln →Husvakt
Ett helt hus utan hyra, i utbyte mot att ta hand om någons hem medan de är bortresta. På det här sättet tillbringade vi hela covid-perioden på en gård i Portugal.
Läs artikeln →👇 Tryck på en, eller skriv
