Din reseguide för Filippinerna.
Folkliga healare, repgungor vid vattenfall och en kustväg som du kan köra runt på en eftermiddag med skoter.
Verkligheten: Du kliver av en liten färja, hyr en skoter för samma pris som en lunch, och inom en timme står du under en djungelvägg där en flod störtar genom tre vattennivåer så turkosa att de ser ut att vara färgade — med en repsväng hängande över den djupaste bassängen. Det här är Cambugahay, och det är ön i miniatyr: billig, nära, lugn och lite overklig. Siquijor är den lilla, märkliga ön – ön som resten av Filippinerna fortfarande halvt tror är full av häxor.
Det ryktet är både lockbetet och missförståndet. Siquijor har varit ”trolldomens ö” i århundraden, men det som faktiskt lever kvar är en tradition av folkmedicin – mananambal, örtmedicinska healare som spanjorerna stämplade som häxor eftersom de inte kunde förklara botemedlen. Du kan sätta dig ner hos en av dem, köpa en välsignad olja eller bara njuta av upplevelsen under det uråldriga balete-trädet medan små fiskar knaprar på dina fötter. Ta det på allvar eller ta det med en nypa salt; ön låter dig göra det ena eller det andra.
Men framför allt handlar Siquijor om en skoter och en kustväg. Ett enda asfalterat band ringlar sig runt ön på cirka sjuttio kilometer, och allt hänger på den – vattenfall, öde vikar, ett stort gammalt kloster, plattformar för klipphoppning, en strand för solnedgången. Du kan köra runt ön på en eftermiddag och se de viktigaste sevärdheterna på en dag, vilket är precis varför folk kommer hit för två nätter och varför ön belönar dig om du stannar längre och tar det lugnare. Här ute äter man middag tidigt och himlen blir mörk tidigt. Det är poängen.
Siquijor är en slinga. En kustväg ringlar sig runt hela ön på ungefär sjuttio kilometer, och det bästa på ön ligger utspritt längs den – vilket är anledningen till att en skoter, inte en resplan, är allt du egentligen behöver.
Cambugahay Falls, nära Lazi, är höjdpunkten: tre trappstegsformade turkosa bassänger som matas av källvatten, med en repsväng över den djupaste, inträde cirka ₱50–100. Se till att vara där före kl. 08.30 – vid förmiddagen anländer både turistgrupperna och de frilansande ”fotograferna” som snappar åt sig din mobil mot betalning. Lugnason Falls, nära San Juan, är det lugnare alternativet: en kort skogsvandring, ett mindre vattenfall, oftast nästan tomt på besökare.
Halvvägs längs vägen står det gamla, förtrollade Balete-trädet, en 400 år gammal jätte med en kall källa vid rötterna och ett fisk-spa där små fiskar knaprar på dina fötter mot en slant eller två – gratis att besöka, lite kusligt och ren Siquijor. Bortom det fortsätter vägen att bjuda på upplevelser: korallvikar, en och annan vägkantbod och långa sträckor helt utan människor. Själva resan är attraktionen.
Siquijors bosättningar är byar, inte städer – en strandremsa, ett par gamla kyrkor, två färjehamnar. Det räcker med att känna till ett fåtal namn för att hitta rätt.
San Juan, på västkusten, är där nästan alla bor: öns strandbas, med den bästa solnedgången vid Paliton Beach (vit sand, lugnt vatten, cirka ₱20 in), snorkling direkt från stranden vid Tubod-havsreservatet, och de flesta av öns restauranger och dykbutiker. Det är det närmaste Siquijor kommer en livlig miljö, vilket inte är särskilt mycket.
Lazi, på sydkusten, är platsen för kulturarv: den stenbyggda San Isidro Labrador-kyrkan vetter mot ett av landets äldsta och största träkloster, och staden är porten till Cambugahay. Siquijor stad, den lilla huvudstaden, har den största hamnen och en kyrka byggd av korallsten; Larena är den andra hamnen. Ingen av dem erbjuder nattliv – det är där färjorna lägger till och dagen börjar.
En liten ö, men det finns mer att göra än att bara ligga på stranden.
Utöver rundvandringen och vattenfallen rymmer Siquijor överraskande mycket under en kort vistelse – en grotta, ett klipphopp, ett rev och öns märkliga sida på nära håll.
På Siquijor äter man enkelt och tidigt. Det är ingen matö – köken stänger vid nio eller tio – men i San Juan finns tillräckligt för att du ska bli mätt och få något att dricka.
Längs San Juan-stråket finns ett urval: en handfull strandrestauranger som serverar färska skaldjur, filippinska klassiker och lite västerländsk husmanskost, plus ett par kaféer för en morgonkaffe innan rundvandringen. Det billigaste och mest lokala är carinderias och marknadsstånden i Siquijor stad och Larena – en tallrik med grillad fisk och ris för ett par euro. När solen går ner är middag och en San Miguel vid ett bord med utsikt mot Paliton ungefär så livligt som natten blir.
Öns verkliga kännetecken är inte en maträtt – det är den traditionella folkmedicinen som ligger bakom namnet ”häxornas ö”. Mananambal (från tambal, medicin) är örtmedicinska healare som samlar in mer än tvåhundra medicinalväxter under de sju fredagarna i fastan, för att sedan, under Stilla veckan, bränna och blanda dem till minasa – ett årsförråd av folkmedicin. Deras ritualer består av reningsceremonier och välsignelser (suob-rök, tawal-oljor, bolo-bolo-vatten) och, ja, kärleksdrycker och amuletter som säljs på marknaden i San Antonio för de nyfikna. Spanjorerna kallade det häxkonst eftersom de inte kunde förklara botemedlen; lokalbefolkningen säger att det handlar om tro. Besök under Semana Santa så är det en riktig festival; besök när som helst så kan du fortfarande köpa en olja eller delta i en reningsceremoni.
Siquijor har en torr och en regnig säsong, och en vecka då kalendern verkligen spelar roll.
December till maj är torrsäsongen och det självklara valet – lugna överfarter, pålitligt skoterväder och kusten när den är som bäst. Vattenfallen rinner året runt (de får sitt vatten från källor) men har störst flöde efter regnperioden. Det enda datumet du behöver känna till är Stilla veckan (mars eller april), då healersfestivalen lyfter fram öns mystiska sida som mest – och gör att det begränsade utbudet av rum blir fullbokat tidigt, så planera i god tid om det är därför du kommer.
Juni till november är regnperioden: grönare, billigare, lugnare, men med nackdelen att stormar kan göra havet upprört – och eftersom färjan är ditt enda sätt att ta sig till och från ön kan en kraftig storm göra att du blir strandsatt en dag. Det regnar sällan hela dagen, och ön är vacker även när det regnar, men se till att ha lite spelrum i ditt reseschema ifall färjan ställs in.
För att ta sig till Siquijor måste man åka färja; för att ta sig runt på ön använder man en skoter. Det finns ingen flygplats, och det är en av anledningarna till att ön har förblivit lugn.
Du flyger till Dumaguete (den närmaste flygplatsen, på Negros) och tar sedan en snabbfärja över – 45 minuter till cirka 1,5 timmar – till staden Siquijor eller Larena. Det går även färjor från Cebu och säsongsvis från Tagbilaran på Bohol. Boka färjeturen och kom ihåg att den är väderberoende: hårt väder kan leda till inställda avgångar.
På ön hyr du en skoter (cirka ₱350–550 per dag) och kör längs kustrundan – det är verkligen själva poängen, och det finns knappt något annat än tricyklar och habal-habal-motorcykeltaxi. Två praktiska tips: avstånden är korta men det är svårt att hitta ordentliga bensinstationer (köp bensin på flaska från vägkantstånd), och – det viktigaste – ta med kontanter. Öns få bankomater finns i de större städerna och är ofta ur funktion eller tomma på pengar.
Jämför hyrbilar →Nästan alla baserar sig i San Juan, på västkusten – där finns stranden, solnedgångarna och restaurangerna. Resten handlar om hur avskilt du vill ha det.
San Juan
– huvudgatan: här finns de flesta av öns boende- och matställen, solnedgångarna vid Paliton och en enkel startpunkt för en rundtur.
Siquijor stad
– den lilla huvudstaden och huvudhamnen; praktiskt för ankomst och proviantering, men med färre stränder.
Sandugan (norr)
– en lugn, snorkelvänlig oas för dem som vill ha ännu mindre liv och rörelse.
Lazi / söder
– nära vattenfallen och det gamla klostret, med endast ett fåtal boenden; djup tystnad.
Salagdoong / öster
— avlägset resortområde vid stranden där man kan hoppa från klipporna, en lång resa från San Juan-området.
Siquijor är en av de billigare öarna i Visayas – betydligt billigare än Boracay eller Panglao – just för att den har förblivit liten och lågmäld. Ta med kontanter: det finns få bankomater och de tar ofta slut på pengar.
Priserna är angivna i 2026 pesos (≈ 62 till 1 euro). Siquijor är den billigaste ön i denna serie om Filippinerna – liten, lågmäld och snäll mot plånboken – men ta med kontanter i pesos, eftersom öns få bankomater inte är pålitliga.
Åk dit om du vill uppleva Filippinerna när de är som tystast och mest märkliga – folkmedicinska traditioner, turkosa vattenfall, en öde kustväg och tidiga kvällar. Hoppa över resan om du behöver nattliv, inte kan köra skoter eller vill ha mer än en dag eller två med saker att göra.
Var det här användbart? Dela det.
One new way to travel. Every Thursday.
Not deals or destinations — methods. House sitting, night trains, repositioning cruises, and what each one really costs.
Har du funderat på att resa så här?
Långtidsvistelser
Efter tjugoåtta nätter är priset inte längre ett nattpris utan ett månadspris. Vi gick in på en fastighetsmäklares kontor i Calpe utan någon som helst plan och stannade i tio månader.
Läs artikeln →Arbetsutbyte
Några timmar om dagen på ett vandrarhem, ett pensionat eller hos en värdfamilj, så är sängen din – i en stad där tunnelbanan ligger precis runt hörnet. Vår son gjorde så i Sydamerika och stannade i tio år.
Läs artikeln →Vård och omsorg
Den utökade versionen av husvakt: en stuga, en herrgård eller en ranch som behöver någon under en hel säsong, och som ibland betalar för det. Jobbet handlar om platsen, inte om katten.
Läs artikeln →

👇 Tryck på en, eller skriv